CarolineKjellander

Hej vänner,

Jag varner er för ett känslosamt inlägg redan nu, bara fall i fall, jag vet inte än men det återstår att se.

Helgen har varit bra, i fredags mös jag och Mange sönder varandra, i lördags var jag på kalas i Höör, min minsta lillebror fyllde 2, han fick en fotboll av mig, han gillade den faktiskt, men Hannes ( min lite större lillebror, 4 år) gillade den ännu mer. Det blrev god lunch och lite tårta innan vi körde hem igen, Mange lämnade jag i La så han kunna kolla El Classico med grabbarna, själv körde jag hem till Lödde.
Jag bestämde mig för att ta hand om mig själv ordentligt, så jag satte på mig morgonrocken, la ansiktsmask, solade och tog en kättelång jättevarm duch, det var så jäkla skönt.
Ninja (mormor och morfars hund) och jag mös i soffan till Masken och Bad Boys och gick en jättelång runda i det behagliga vädert.
Vid 12 körde jag till La och hämtade hem Mange, förvånansvärt nog var han inte fullast, det var Johan, vilket inte förvånar ett dugg däremot.
Vi vaknade nog vid 11 tiden igår, vi skulle och kolla Torps seriepremiär i Bjärred, det blev inte mycket med det för min del, Mange fick åka själv.
Istället stanna jag hemma, mormors bror och hans fru kom med sin nya valp, jag började gråta när jag såg henne, vilken fantastisk liten valp.
Jag saknar ihjäl mig efter min Simson, det var som att kastas in i en tidsmaskin och sen se alla år med honom flimra framför ögonen på mig. Fy vad jag saknar honom, det fanns ingen bättre än honom och det kommer aldrig finnas heller. Jag minns den dagen vi såg honom för första gången och jag minns den dagen mamma ringde och sa att det var dags för honom att lämna oss, det svider lika mycket ännu. Det är fruktansvärt!